Kevin Triguero

Kevin Triguero

Kevin Triguero

Kevin Triguero

TRÄNING: Hur har idrotten format mig?

Kevin Triguero  |  Publicerad 2017-10-22 18:23  |  Lästid: 2 minuter

Förra veckan plockade jag fram gamla hajdräkten från hyllan i garderoben och förberedde mig mentalt för att utmana mina gamla simkunskaper och simma 50 meter frisim. Jag tror att det kan ha varit 4-5 år sedan jag var i bassängen senast och närmare 10 år sedan jag slutade med simning. Det var en idrott jag höll på med under hela min uppväxt från plask och lek till elitsatsning på högsta nivå. Jag har mycket att tacka idrotten för, alla timmars träning i bassängen och alla tävlingsmoment har förberett mig väl på livet efter tonåren. Man inser inte vad som händer medan man är aktiv men det formar egenskaper hos en som person som man har stor nytta av för all framtid.

Simning är en idrott som kräver otroligt mycket träningstid. Sen ung ålder spenderade upp till 2 träningstimmar i vattnet per pass och från högstadiet tränade jag flera dagar i veckan innan och efter skolan. Två-Tre gånger i veckan ringde klockan 05:00 för att en halvtimme senaste ligga i en bassäng och träna. Det har format en viss träningskaraktär som än idag lever kvar hos mig. När jag i ett senare skede övergick helt och hållet till styrketräning och tränade upp mot 7-10 pass i veckan var det ingen fråga om det var konstigt. Jag hade gjort det i så många år så det var snarare konstigt att inte fortsätta på samma vis. Träningsformen hade förändrats men karaktären har förblivit densamma. Än idag har jag svårt att slita mig från dagliga träningspass. Utan dessa känner jag mig inte hel och det har jag stor del idrotten att tacka för.

Tävligen gick bättre än förväntat och trots att jag inte slog personrekord (inte ens i närheten) så känner jag mig nöjd med min insats och håller kvar min värdighet. Tiden blev 25,7 på frisim vilket är skapligt bra för en avdankad simmare 10 år senare.

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2023-09-13 16:24